­Relativa närhets­principen

Relativa närhets­principen innebär att kommunen jämför elevens avstånd från hemmet till sökt skola och närmast närliggande skolor i relation till andra elevers mot­svarande avstånd.

Huvudregeln är att ett barn ska placeras i den skola där vårdnadshavaren önskar att barnet ska gå, men alla elever har samtidigt rätt till en skola med närhet till hemmet. En vårdnadshavare har alltså rätt att önska vilken skola eleven ska placeras i. Placering sker enligt önskemålen så långt det är möjligt.

Om skolan inte har plats för alla

Om alla elever inte får plats i önskad skola fördelas platserna utifrån rangordningen så långt det är möjligt. Därefter tillämpas den relativa närhets­principen.

Om en skola inte har plats för alla som önskat den, gör vi ett urval utifrån relativ närhet. Relativ närhet använder vi för att det ska vara möjligt för alla barn att få plats på en skola nära hemmet. Det som räknas är skillnaden i gångväg till den önskade skolan jämfört med en alternativ skola i närheten. Så här räknar vi ut relativ närhet:

• Vi mäter avståndet mellan barnets folkbokförings­adress och den önskade skolan.
• Vi jämför avståndet till den önskade skolan med avståndet till den närmaste eller näst närmaste skolan för att få fram skillnaden i avstånd = den relativa närheten.

Därefter jämför vi den relativa närheten för samtliga elever som har sökt till samma skola och som konkurrerar om platserna. Om två elever önskat samma skola och bara en av dem kan få en plats, så är det eleven som har längst relativt avstånd till den alternativa skolan som har rätt till platsen.

Exempel på relativ närhets­princip

Stella och Abbe har önskat samma skola, men det finns inte plats för båda. Stella har 600 meter till sin önskade skola och hon har 700 meter till sin referensskola. 700 - 600= 100 meter.

Abbe har 750 meter till sin önskade skola och 900 meter till sin referensskola. 900 – 750 = 150 meter.

Det blir Abbe som får platsen eftersom han skulle ha fått längre till sin referensskola
än Stella.