Mamma och anhörig – om kaos och stöttande nätverk

Som mamma till en dotter med psykos­sjukdom, missbruk, dyslexi och dyskalkyli är Elisabet Norlinder hårt prövad i sitt anhörigskap. Under anhörigveckan 1–4 oktober berättar hon om hela resan med elände och skuld, men också med nätverk och stöttande arbets­kamrater. Missa inte hennes föreläsning den 2 oktober i Jakobsbergs bibliotek!

Elisabet Norlinders dotter Sara föddes under stor dramatik för 46 år sedan. Allt eftersom flickan växte upp, dök bekymren upp. Så småningom fick hon en psykosdiagnos utöver dyslexi- och dyskalkyli­diagnos. Hon hamnade även i missbruk.

Avlastning

Elisabet har fått ta ett stort ansvar för sin dotter. Tidigare skötte hon dotterns ekonomi och alla kontakter med vården vid sidan av att vara samtals­part och stöd för dottern och de båda barnbarnen, idag 24 och 16 år gamla. Numera får Elisabet avlastning av en förvaltare, men hon deltar fortfarande på alla planerings­möten inom psykiatrin.

Lever sitt eget liv

Utmaningarna som Elisabet ställs inför som anhörig är att inte ta över och fixa allt för sin dotter.
– Min roll är att vara handledare och stärka min dotters autonomi.

För att överleva låter inte Elisabet sig hindras av Saras problem.
– Jag lever mitt eget liv med sambo, semester, resor och dans.

Hela resan

Det du kommer att få höra under föreläsningen är hur allting började med en dramatisk förlossning fram till dagens situation – hela resan med elände, skuld och skam, kaos med skulder, missbruk, olyckshändelser, nätverket som byggdes upp, kontakter med vården och stöd från arbetskamrater. Elisabet är också engagerad i (H)järnkoll.

Upp

På jarfalla.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?